1993 föddes idén att producera The
Sound Of Music i Stockholm med Carola som Maria. Carola
ville vara med och Tommy Körberg blev en värdig
motspelare som Georg von Trapp.
För att göra en bra musikal måste man först ha en bra
historia och den fanns i den sanna berättelsen om Maria
Rainer och Georg von Trapp ur Richard Rogers och Oscar
Hammersteins ursprungliga musikalidé. En sådan stor
satsning som en musikal som The Sound Of Music kräver
också mycket duktiga människor som arbetar bakom scenen.
Egil Monn-Iversen, med mycket lång
erfarenhet av musikteater, var den förste som
engagerades för att skriva alla musikarrangemang och
också vara musikaliskt ansvarig. Gun Fjärrstad
blev nästa person som engagerades, för att ansvara för
den dagliga driften och ekonomin.
I jaunari 1995 tackade den norske regissören Trond
Lie ja till uppdraget att bearbeta manuset och
att regissera. Lars Sjöberg tackade ja
till arbetet att göra en svensk översättning värdig
upphovsmännen och anpassad till svenska förhållanden.
Göta Lejons scenområde är förhållandevis litet och
den scenografiska lösningen därmed en utmaning. Valet
föll på Eric L:son Johnson som
produktionsdesigner och scenograf.
Arbetet med att hitta barn, skådespelare och statister
påbörjades redan i januari. Man började med audition
för barn och de som till slut fick vara med på scen
blev utvalda av 1198 sökande.
Därefter fortsatte man med rollbesättningen och
träffade cirka 500 vuxna skådespelare. I slutet av
april var man klar med uttagningarna.
SNABBFAKTA
Premiär den 7 september 1995 på Göta Lejon i
Stockholm.
Föreställningar hölls på onsdagar 19.30, torsdagar
19.30, fredagar 17.30 och 21.00, lördagar 15.30 och
19.30 samt på söndagar 15.30.
Musik av Richard Rogers.
Sångtexter av Oscar Hammerstein II.
Manuskript av Howard Lindsay och Russel Crouse, som
baseras på boken "The Trapp Family Singers" av
Maria von Trapp.
Bilder finns på Imagine Carola.
THE SOUND OF MUSIC
Anschluss i mars 1938 blev en fruktansvärd tragedi för
många människor. För judarna och för frisinnade av
alla slag som hade sökt sin tillflykt till Österrike
och för hjälten från första världskriget, kapten von
Trapp. Efter sin hustrus död dolde han sig bakom en mask
av barskhet och otillgänglighet och uppfostrade sin
stora barnaskara med mycken auktoritet. Kaptenen är en
av de karaktärer som har en sann historia att gestalta.
Maria har sina likar i livet, i litteraturen och i
musikalen. Handlinen bygger på Maria von Trapps
berättelse om sitt liv och den berättar också om
flyktförsöken både till öst och väst. 1965, sex år
efter att pjäsen sattes upp på scen, kom filmen
världen väntat på. Med Julie Andrews och Christopher
Plummer i huvudrollerna gick filmen som en löpeld över
världen. Den fick sex Oscars. I september 1966 var det
Sverigepremiär på Riviera. En entusiast såg filmen 152
gånger.
RICHARD ROGERS OCH OSCAR HAMMERSTEIN II
Richard Rogers (1902-1979) är kungen av
amerikansk musikal och operettmusik. Några av hans
huvudverk nämns i samband med att man talar om hans
nära medarbetare, textförfattaren Oscar Hammerstein.
Andra verk är The King And I, Pal
Joey, Girlfriend
och Babes In Arms. Efter
storsuccén The Sound Of Music 1959 — det sista
samarbetet med Hammerstein som dog 1960 — måste
hans verk slåss mot ett kyligare klimat. Den sista
musikalen var I Remember Mama
med Liv Ullman i huvudrollen. Teateraffischerna revs ner
efter en relativt kort spelsäsong på Broadway. Men hans
bästa melodier lever vidare, "One enchanted
evening", "Oh what a beautiful morning",
"You'll never walk alone" och —
självklart — sångerna från The Sound
Of Music.
 Oscar Hammerstein II (1895-1960)
föddes in i showbusiness. Hans far, med exakt samma
namn, byggde teatrar och varitéscener, till och med
operahus. Han for världen runt som affärsman,
uppfinnare, musiker och kompositör. Sonen skrev texten
till en lång rad av de mest kända operetter och
musikaler under 1900-talet. Av de tidigare verken kan
nämnas Rose Marie och något
senare Show Boat, till musik av
Jerome Kern. "Old man river" är förmodligen
hans mest kända sångtext. Det stora genombrottet fick
han med Oklahoma 1943. Det var
inledningen till ett samarbete med Richard Rogers, som
skulle vara till hans död 17 år senare. De två står
bakom en lång rad med toppsuccéer som Carousel,
South Pacific och slutligen The
Sound Of Music.
HEMMA HOS FAMILJEN SOM BLEV THE SOUND OF MUSIC
Av Staffan Heimersson
 Slutscenen i The Sound Of Music är
en blandning av evigt aktuellt politiskt drama, show
business-romantik och sockervadd: hellre än att
underkasta sig nazisternas välde i Österrike flyr
— sjungande, förstås — baron von Trapp,
baronessan Maria och de nio barnen, med den tionde på
väg, över blommande alpängar in i den fria världen.
I många år har The Sound Of Music varit en älskad
familjefilm, på bio och på tv. De som sett den, har i
bakhuvudet haft en vag aning om att musikalen och filmen
vilar på verklighetsbakgrund. Och mera än så:
klosternovisen som blev styvmamma i den sjungande
familjen var exakt tagen ur verkligheten. Och hon kom att
leva vidare.
En gång på åttiotalet, när jag bodde i USA, råkade
jag i en amerikansk lokaltidning läsa hur ett populärt fjällhotell
vid staden Stowe i delstaten Vermont i landets
nordosthörn fått byggnadsnämndens tillstånd för
utbyggnad. Byggnadstillståndet intresserade mig föga.
Men namnet på den ärendet gällde fångade mitt öga: von Trapp.
Von Trapp?! Som von Trapp i The Sound Of Music. Kunde det
vara familjen? Vad hade hänt familjen sedan den
försvunnit i säkerhet över den sista
Edelweiss-prunkande bergsryggen?
Jag gav mig på jakt efter svaren. Jag bilade upp i
bergstrakterna i USAs nordosthörn. Jag hittade staden,
jag hittade ett rustikt alpinspirerat sporthotell.
Det drevs — och drivs i denna dag, jag kollande just
upp den detaljen i ett telefonsamtal till Stowe — av
familjen von Trapp.
Och jag fick möta Maria, som då, i december 1983, var
78 år gammal. Maria hade ett ansikte som en ekstam. Hon
var denna vinterdag klädd i grön lodenrock och
pälsmössa. Det var Kissinger-accent, när hon talade.
Känslan var omedelbar, att hon samma morgon skulle kunna
ha lyfts ur det österrikiska slott kring vilket
handlingen i The Sound Of Music utspelas. Och hon
uppskattade att intervjuas på tyska.
Klosternovisen som blev först barnpiga och sedan
baronessa och kastades ut i ett liv som politisk flykting
kom själv att skriva boken om sitt liv. Hennes bok blev
förebilden för musikalhjältinnan.
Det var 1938, för mer än ett halvt sekel sedan.
Familjen och dess katolska parter flydde, när det stod
klart att baronen, som var utbildad ubåtsbefälhavare,
skulle komma att kommenderas till tjänstgöring i
Hitlers krigsflotta.
"Hellre", berättade nu Maria von Trapp för
mig, "räddade vi våra själar än stannade kvar
för att beskydda våra jordiska ägodelar. Det var ett
lätt beslut att lämna slott och praktfullheter. Men
starten i det nya livet var inte ohne kummern,
inte bekymmersfri. När vi nådde Amerika hade vi tre
dollar och femtio cent."
Familjemedlemmarnas sång hade i Österrike mest varit en
hobby. Nu i USA blev den deras levebröd. Med staden
Philadelphia som bas turnerade The Trapp Family Singers.
Familjen blev snabbt — trots att det var före
tv-åldern — känd och dyrkad över ett helt land.
Men familjenmedlemmarnas amerikanska visum förnyades
inte; kriget hade inte brutit ut; USA hade ännu inte
vaknat upp inför Hitlers hot.
För att hålla ihop familjen, för att slippa
återvända till Tredje riket och för att tjäna pengar
till sitt uppehälle gav sig von Trapp-familjen av på
turné till Skandinavien.
Baronessan berättade — och hon erkände
urskuldande, att "jag på grund av ålder ibland
blandar samman nutid och dåtid". Men hon fick ett
bestämt uttryck i ögonen, hon sa, att hon mindes med
exakthet, när hon berättade detta:
Vi kom till Sverige. Fader Franz var ju vår kaplan. Han
hade en skolkamrat i Sverige och vi hystes in i ett hus
som låg på en ö i en sjö som hette Mälaren. Där
fick vi en fristad. Vi flyttade in i maj. Vi höll ihop,
min make Georg — han dog 1947 — och de tio
barnen. Sju var mina styvbarn, tre var mina egna barn
— och vår pater.
"Visst var det vackert i Sverige. Men... förlåt,
jag vill inte såra ert land... för människor med så
starka antinazistiska känslor som våra, är det svårt
att leva i Sverige. I oktober bestämde vi oss för att
bryta upp från Mälarsee".
Vänner i USA hade nu skaffat familjen
uppehållstillstånd. Deras kör bara växte i
popularitet, när den gav sig ut på amerikansk turné.
Familjen inte bara överlevde. Den kunde bygga upp ett
ekonomiskt välbestånd.
Det var under en turné i en av Amerikas vackraste, mest
lantliga landsdelar, som Maria till sin man yttrade:
"Se på bergen och dalarna här! Det är som hemma i
Österrike". Hotellet blev uppbyggt, större än
någonsin och med 150 anställda. Men, kanske till
besökarens överraskning, det finns i anläggningen inte
en enda souvenir, inte en melodisnutt, inte en detalj som
anspelar på The Sound Of Music.
"Varför skulle det finnas?", undrade
baronessan Maria den vinterdagen, då vi träffades
några år innan hon dog 1987. "Filmen handlade om
oss. Det är inte vi som ska handla om filmen". |
|
|
